hehe ehh...

Haha vad var det jag sa.. Jag glömmer alltid bort att blogga och sedan så orkar jag bara inte haha.. Men jag borde nog börja med det. Roligt att kunna kolla tillbaka och se vad man har gjort ju? 
Hehe tänk att det redan är februari?! Och om en vecka så är det lov? Asså vart tar dagarna vägen egentligen? 

Jag har tappat min motivation i skolan nu känner jag... Orkar inte jobba och vill bara hem och sitta och kolla på filmer, vara med vänner och kolla på hockey. Asså jag måste rycka upp mig och börja kämpa! Jag har snart gått ur tvåan och då börjar man sista året på gymnasiet! Jag kan slöa och kolla på film då för fan! 
Nej nu får jag ta tummen ur röven och kämpa på och börja göra saker och få saker i skolan gjorda så jag slipper stressa de sista dagarna i tvåan! Herregud så svårt är det inte! 
 
Nu ska jag få iordning på mitt liv! :D

Höst depression

Nu har det börjat. Jag är trött, arg, ledsen, sliten, borta, konstig, ja allt som har med att vara deprimerad.. Jag känner mig sliten och stressad hela tiden fastän jag är med i skolan. Jag känner mig ensam och utstött, men varför? Jag väntar bara tills jag kommer bryta ihop.. Vet inte hur jag ska förklara, men jag mår inte bra. Ibland känner jag mig bra men det är bara en tidsfråga..
Men det känns som om tiden bara flyger iväg men jag är helt fast och inget händer. Är det hösten som gör det eller är det jag? Jag blir bara galen på det här! Vet inte hur jag ska göra för att göra så att jag känner mig som mig själv. Den glada jag.
Men jag går runt med en mask för att inte visa de men jag orkar verkligen inte mer snart, har gjort det riktigt länge nu men snart skiter jag i det. Nej jag vill inte känna mig så här och jag vet ju inte ens vad det är som gör så att jag känner mig så? Är det jag? Hösten? Människorna? Livet?
 
Jag vet inte...
 
 
 
 

Paniken

Nu när man har väntat och väntat så händer det. Varför är jag inte glad? Varför får jag krampen i magen, illamående oro, tankar som vandrar iväg?
Varför inte leva? Varför skrämma upp mig nu när det äntligen händer något? Är jag verkligen den personen som ska sätta stopp för mig själv.. Låta chansen glida iväg och låta allt gå i bitar.

Vad har gjort mig till den rädda, fega, nervösa tjejen som jag är nu.
Jag vill våga men allt känns som en dröm. Som om allt kommer att försvinna och bara vara ett minne. Är detta verkligheten eller lever jag bara i min fantasi?

Vad ska jag göra för att våga tro och leva? Hålet i mig bara växer och växer.. När ska de ta slut?...

Fuck.

Varför inte bara ta och sluta göra så mot mej? Du borde veta vad du gör mot mej, och det hjälper inte med blickarna. De blickarna som får mig att smälta, den leendet som gör så att det pirrar till i mig. Men du gör det bara värre. Det vet du. För smärtan är så stor att inte få vara med dej, eller nära dej.
 
Snälla.. jag orkar inte mer snart....
 
 

I only speak the truth, I only speak the truth...

Tio sanningar om mig själv. :3

• Jag älskar choklad! (suprise?)
• Jag tycker om att skämta om allt!
• Jag är alltid rädd att bli sårad av någon nära..
• Jag tänker för mycket..
• Älskar att se på hockey!
• Jag skulle inte ha kunnat fått en bättre klass än vad jag har nu! ❤
• Jag tycker om att sjunga och önskar att jag hade en bra sångröst...
• Ska kanske börja rida igen.
• Vill utomlands!!!
• Har bara en i mina tankar. ❤

RSS 2.0